Vikingatida_batliv_i_Nacka_2006.pdf

Vikingatida båtliv i Nacka

Av Martin Rundkvist

Ett meddelande från

Saltsjöbadens hembygdsförening

Nr 26 (2006)

Martin Rundkvist

Vikingatiden

Båtliv för 1000 år sedan

Vikingatiden varade i ungefär tre hundra år och

omfattar 800-talet, 900-talet och 1000-talet. Tiden

präglades av att småkungar i Skandinavien fick

allt större ambitioner. De började utrota varandra

mera effektivt än förr och samla ihop stora om-

råden till kungariken. I början av 800-talet finner

vi kung Björn på Adelsö, som eventuellt var kung

över alla svear. Omkring år 1000 sitter kung Olof

i Sigtuna – Olof Skötkonung – som valts till kung

av både svear och götar och låtit döpa sig.

Skrifthistorien ger bara en suddig bild av den

här tiden. Den är mest arkeologins bord. Men

den som läst Jan Guillous historiska romaner vet

att 1100-talet var en blodig tid när Sverkrar och

Erikar slogs om kungamakten. Förmodligen var

det ännu värre under vikingatiden. Och ändå var

det under den perioden som den nominellt frid-

samma kristendomen segrade i våra trakter.

Vikingatiden förknippas med skepp, fjärrhan-

del och plundringståg. Men de historiskt väl-

belagda vikingarna som reste söderut och västerut

var mest danskar och norrmän. Folk i Mälardalen

reste hellre österut. De verkar bland annat ha varit

inblandade i grundandet av den första ryska

staten. Ordet Ryssland betyder ur språkhistorisk

synvinkel landet där det bor folk från Roslagen,

och finnarna kallar oss Ruotsi. Svearnas östfärder

innebar en väldig trafik genom Stockholms

skärgård.

Vikingar kallades bara de män som reste utom-

lands. Under vikingatiden – liksom långt före och

efter den – var nästan alla skandinaver i själva

verket bönder och bodde på bondgårdar. Staden

på Björkö inne i Mälaren var den första någonsin

i landet. När folk på kontinenten skrev om Björkö

på latin blev det ”Birca”, och det är namnet som

staden är känd under för eftervärlden. Den var

en främmande fågel, ensam på sin tid, och säkert

grundad som kontaktyta mot den internationella

fjärrhandeln av kungen som satt på Adelsö precis

intill.

Birka var den stora centralplatsen i området,

tyngdpunkten i hela Mälarområdets ekonomiska

liv. Men det fanns också lokala mindre centrum

här och var. För Saltsjöbadstraktens del låg när-

maste lokalcentrum förmodligen vid Boo gård

och trakten kring Värmdö kyrka, där Värmdö

skeppslags tingsplats senare låg under medeltiden.

Hur var det då att röra sig med båt genom våra

vatten för 1000 år sedan? Det första man skall

veta är att strandlinjen låg fem meter högre än

idag. Det betyder att alla sund var bredare och

djupare, att många holmar var abborrgrund,

många insjöar var delar av havsvikar och sund,

och många kullar på land var öar.

Den här strandlinjeförskjutningen beror på

inlandsisens tyngd. För 10 000 år sedan smälte

isen bort från Stockholmstrakten. Den hade legat

här i 60 000 år och var som mest nästan 3 km

tjock. Resultatet för jordklotets del var som om

man trycker på en mjuk boll. Det blev en stor

buckla i jordskorpan. Sedan dess har den där

bucklan långsamt rätat ut sig, vilket innebär att

landet stiger ur havet. Just nu sker det med en

takt av ungefär en halvmeter på hundra år enbart

i lodrät riktning. På en flack strand motsvarar det

långt mera i vågrät riktning. Följden blir att om

en stockholmare bygger en brygga när han är 20

så är den med stor sannolikhet uppgrundad och

obrukbar när han är 80.

Nu får vi se de närmaste decennierna om

växthuseffekten kommer att få havsytan att stiga

snabbare än så genom att polarisarna smälter. I

så fall kommer vi snart att återfå vikingatidens

farleder. Det kan vara bra för traktens båtfolk att

orientera sig lite i förväg: kanske köpa längre

bojkätting redan nu?

Den mest dramatiska skillnaden mot idag i våra

vatten är att Mälaren fram till medeltidens mitt

var en havsvik som kallades Logen. Folket i Birka

kunde alltså pimpla strömming i Björkfjärden, för

vattnet var bräckt där med. Stockholms ström

var ännu ingen ström utan bara ett av flera sund

där man kunde ta sig in till Logen.

Skärgården var mindre än idag eftersom de

yttersta öarna på dagens sjökort låg under vatten.

Nackatrakten hade därför inte lika tydlig karaktär

av innerskärgård på den tiden som nu. Och tvärs

genom kommunen gick en farled som bara delvis

finns kvar idag.

Mälarområdet är ett sprickdalslandskap. Från

Drottningholm går det en förkastningsspricka

nästan rakt österut, synlig på sjökorten ut i Hors-

stensfjärden där den försvinner under vattnet.

Idag är sprickan bara delvis vattenfylld, men vi

kan fortfarande åka båt från Duvnäsviken rakt ut

Vikingatida båtliv i Nacka

genom Kolström och Strömma kanal till Hors-

stensfjärden. Under senare århundraden gick det

en vinterväg längs de tillfrusna sjöarna och över

näsen i västra Nacka, in till Vintertullen på

Södermalm. Det är förklaringen till tullens namn:

sommartid kunde man inte ta den vägen. Men

för 1000 år sedan var sprickan vattenfylld hela

vägen. Och längs denna farled låg det anspråkslösa

bondgårdar.

Av själva bondgårdarna ser man inte mycket

ovan mark idag. För att se stolphålen efter

byggnaderna måste man schakta bort ytjorden

med grävmaskin. Men varje gård hade minst en

privat hednisk begravningsplats, och de är

fortfarande synliga på flera håll. Det rör sig mest

om gravhögar och runda stensättningar som

döljer resterna av likbål, på platser som Drevinge

och Lännersta.

Gårdsgravfältet vid Järla gård låg i nuvarande

bostadsområdet Ekudden. Arkeologer grävde ut

delar av det på 1890- och 1960-talen och gjorde

enklare vikingatida fynd. Sommaren 2005

undersökte Per Widerström ytterligare tre gravar

med liknande resultat: han fann ett halvt kilo

brända ben av människa, hund och fågel, ett par

krukor, en benkam och en liten bronsring.

Ut genom Hargstäket

Låt oss säga att det är en sommardag år 906, att

vi är fiskare från Värmdö som varit på Björkö

och sålt fisk till stadsborna. Nu skall vi ro hem

till oss igen. När vi passerat Hammarby sjö så

har vi först Hammarby gård om styrbord, så

Sickla och Järla om babord, Drevinge om styr-

bord och Lännersta om babord. Hittills är det

ganska blygsamma ställen vi har passerat, fiskar-

bönder som vi. Men nu kommer vi in i Baggens-

stäket, och här möter vi något speciellt.

Under vikingatiden är Stäket en aning bredare

än nu för tiden, men det är redan en flaskhals i

farleden. Läget är strategiskt: ett smalt sund med

branta stränder omedelbart innanför en fjärd.

Och just här finns det en samling fornlämningar

och ortnamn som visar att det måste ha varit ett

speciellt ställe under vikingatiden. Jag menar att

Adelsökungen hade en trupp krigare stationerad

här för att kontrollera trafiken längs farleden.

På ömse sidor om farledens smalaste ställe,

Knapens hål, finns en rad vikingatida begrav-

ningsplatser med idag över 70 synliga hednagravar

i form av små gravhögar och runda stensättning-

ar. Det är den största ansamlingen av forngravar

i hela kommunen. Ingen av dem har blivit ut-

grävd av arkeologer. Gravarna är placerade för

Martin Rundkvist

Gård?

Gravfält

Krönborg?

Baggensstäket omkring år 1000.

Strandlinjen ligger 5 meter högre än år 2000.

att synas från sjön, både när likbålen brann och

sedan man uppfört gravöverbyggnad-erna. Någ-

ra ligger till och med på en kulle som på den

tiden var en holme.

Ordet stäk skvallrar om att det inte var fri

passage här: stäk betyder pålspärr. På berget

ovanför Gammeludden ligger också en sentida

skans med rester av något som kan ha varit en

äldre krönbefästning. Spärren i Baggensstäket bör

förstås som en del av Birkas perifera försvar. Sta-

den på ön i Logen lockade plundrare lika myc-

ket som den lockade handelsfartyg. För att fun-

gera måste spärren ha varit militärt bemannad,

och sannolikt är det krigsfolk ur denna garnison

och deras familjer som vilar i gravarna. Att

gravarna är så många fastän de tillkommit under

en period av högst 200 år visar att det fanns

mycket folk här.

Var garnisonen var inkvarterad skvallrar ort-

namnen om. Boo gårds namn tyder på att den

var förvaltningscentrum i ett jordagods ägt av

kungen eller någon storman under 1100/1200-

talen. Sådana bo-namn ersatte i regel äldre namn,

som i detta fall kan ha varit Harg. Gården låg

nämligen då för tiden på en ö som hette Hargsön.

Och harg betyder hedniskt offeraltare av sten.

Alltsammans tyder på att Boo gård var ett

herresäte med en kultplats under vikingatiden.

Vi får tänka oss en samling låga trähus med allt

som behövs i jordbruket men också en stor

festhall. Att det fanns en gård på platsen under

1000-talet visar en trasig runsten som hittats intill

herrgården. Tyvärr är ordet ”och” allt som kan

läsas på den bevarade biten.

Vad vi möter när vi kommer roende är alltså

förmodligen en pålspärr i farleden, vaktad av folk

med vapen. Uppe på klippan om babord har vi

först en liten fästning med en vall av stenar, och

längre ut på samma sida ser vi en stormansgård

med en pampig gästabudshall. Här och var på

ömse sidor ligger det mängder av gravhögar, vilket

visar att folk har hållit till här länge. Gravfälten

på ömse sidor om Knapens hål är symboliska

Vikingatida båtliv i Nacka

grindstolpar vid mynningen till den långa smala

farleden in till Birka. Tillsammans med pålspärren

talar de ett tydligt språk: ”Här börjar sveakungens

område. Vi är många och vi har suttit här länge.

Här kommer ni inte förbi annat än i fredliga

syften.”

Vi känner förstås dem som vaktar spärren, vi

åker här jämt med vår fisk in till stan, så de släpper

igenom oss utan att bråka. Men om man kommer

utifrån med större skepp och för många beväp-

nade män ombord så är det stopp här. Då tänder

folket på Hargsö vårdkasen för att kalla på

förstärkningar inifrån Mälaren.

som anger hur man tar sig från Blekinge upp längs

svenska kusten, över Ålands hav och bort till

Tallinn. Där beskrivs hur man kan göra en

avstickare efter Dalarö in till Stockholm, via

Hargstäket och Sveriges holme. Alla skepp som

kom upp längs svenska kusten till Stockholm tog

vägen genom Baggensstäket och Skurusundet.

Och på samma vis har det fortsatt intill idag.

Omkring år 1700 passade tullaren Olof Knaap

en tullbom på smalaste stället i Baggensstäket som

nu heter Knapens hål efter honom. Bommen var

nedsänkt under vattnet. Om ens båt gick djupare

än bommen så fick man betala tull till Knaap för

att han skulle sänka den och släppa förbi en. 1719

försökte enheter ur den ryska skärgårdsflottan ta

sig in genom Baggensstäket men stötte på

motstånd och fick vända. Vedskutor och ångbåtar

har hållit tät trafik genom Lännerstasundet. Och

idag finns det över 20 båtklubbar i Nacka kom-

mun som håller båtlivet igång.

Historisk tid

Även efter att farleden grundats upp mellan

Hammarby och Duvnäs fortsatte Lännerstasund-

et och Skurusundet att vara viktiga sjövägar. Det

finns en dansk sjövägsbeskrivning från 1200-talet

Plik z chomika:

Inne pliki z tego folderu:

Inne foldery tego chomika: